"We, personally, do not actually believe there is any difference between  the words witch and Wiccan."

 

Nej, det är egentligen ingen skillnad mellan ordet witch

Så för min del är det mer en smaksak att föredra ordet häxa. Det ger mig personligen en känsla av att det är lite vildare och friare och det finns betydelser i ordet häxa och dess etymologiska ursprung som faktiskt går lite utöver orden wicca/wicce/witch etc.

 

Men här tänker jag koncentrera svaret på betydelsen av ordet som häxa brukar översättas till på engelska, nämligen witch. Det är ett mer internationellt ord än häxa och hexe o dyl. När jag samtalar med engelsktalande personer säger jag att jag är en "witch", alltså häxa. Men nu lite viktig grundinfo om orden, jag delar in det grovt i tre utvecklingfaser i människans historia: 1, 2, 3.

 

Fas 1. URSPRUNGET. Första glimten av orden kommer från mycket långt tillbaka i tiden. Ordet witch (översätts alltså till häxa på svenska) förekom i anglosaxisk kultur för att beskriva den person som inom stammen utövade magi för människornas och djurens bästa (magi är ett ord som också behöver definieras, men det får bli en annan gång:-) Ordet witch har sitt ursprung i det gamla engelska ordet wicce (wicce var det feminina ordet; wicca det maskulina) I andra kulturer har andra ord utvecklats för att beskriva samma företeelse.

En parentes här:

Om vi tänker oss att häxan av idag har samma roll: dvs att med sin magi verka för människors, naturens och djurens bästa. Vad innebär det? Hur ser vår värld ut nu? Dels har vi i vår andlighet och i kulturen öht, blivit mycket mer individualistiska så precis som förut, och kanske i ännu högre grad, ägnar man som häxa sin magi och kraft åt de man älskar mest, de närmaste. Men vi lever även i en mycket mer global värld nu, så vad är vår "stam" nu? Vad behöver vår hjälp nu? Ja, t ex är miljöförstöringen och övergrepp och våld mot djur ett stort globalt problem. Och om man i häxkonsten ser den shamanska inställningen av alltings enhet, så blir det viktigt och relevant för en häxa att engagera sig i världsproblem som miljö, djur, ja i människor också förstås. Många häxor, wiccaner och hedningar är aktiva i miljö- och djurskyddsföreningar, i människorättsorganisationer etc. Vi kan se vår stam så vidgad som bara är möjligt. Det tycker jag är en lämplig tolkning för häxan av idag. Har du tankar om detta maila gärna!

 

Witch-  eller wicce-ordet har betydelser som "böja och forma" (skapa och forma som naturens krafter), men även och kanske framförallt har det betydelsen "vis". (Böja, forma etc, är betydelsen i den anglosaxiska ordstammen WYCH, troligtvis besläktat med den indoeuropeiska ordstammen WICA och WEIK, germanska WIT eller WITAN  och som faktiskt betyder just "att veta" eller "att se"!)

 

Troligast betyder ordet witch (eller wicca/wicce) framförallt "wise one" eller "seer" (seende syftar på en djupare insikt, ett "vetande", om inre sammanhang, en shamansk förmåga skulle man kunna säga) (Betydelsen av ordet häxa/hexe förstärker den shamanska inriktningen, vilket är en av anledningarna till att jag gillar ordet häxa mest. Kanske skriver jag om häxa/hexe någon gång också...)

 

I Oxford English Dictionary står det att ordet witch är ett keltiskt ord, exklusivt för de keltiska stammarna och att ordet witch där syftar på "seers" eller "wise ones".

 

För de tidiga kelterna var ordet witch ett ärofyllt tillägg till en persons namn, t ex Witch Morgan, Witch Bridget osv. Det riktades till en person som man visade respekt och uppskattning för att de höll vissa traditioner och läror vid liv. Traditioner och seder som hängde intimt samman med jorden, marken, djuren och människorna som levde på just den delen av jordklotet. Därför tycker jag att det i häxordets (witch-ordets:-) betydelse finns en uppmuntran, och kanske rentav en uppmaning, att söka rätt på de traditioner, seder och magi just där man lever och verkar. Alltså företeelser och bruk som är sammanknutna med jorden här. Detta innebär inte en tillbakagång till något som det exakt var! Rigiditet och häxkonst hänger inte ihop alls:-) Det handlar inte om att exakt fira de högtider som firades här på exakt samma sätt eller att tillbe exakt samma gudar på exakt samma sätt. Utan det handlar om att hitta sådant som hänger samman med landet (i betydelsen marken snarare:-), jorden, naturen här, och att vidareutveckla och anpassa det till här och nu. Det är det enda sättet att få något att överleva, att det förs in i vår nuvarande världssituation. Ett perfekt enkelt exempel på något som talar vår nordiska naturs språk är runorna. Jag rekommenderar det varmt till nordbor som är häxintresserade eller allmänt magi-intresserade!

Boktips (skrivet av en andlig anarkist som en riktig shaman är:-) Runmagi & shamanism av alias Atrid Grimsson.

 

Fas 2. KAMPEN MOT DE GAMLA RELIGIONERNA. Ja, där långt tillbaka i fjärran såg man häxan (witch, wicce, wicca, vad hon/han än kallades!) som någon som har ett inre vetande av shamansk karaktär och använder den till att hjälpa sin "stam" och till att arbeta för att de jordnära traditionerna skall överleva in i framtiden. Men sedan händer mycket på världsscenen. Och här kommer missbruket av dessa kraftladdade ord in! För det utbredda missbruket av ordet är det som de flesta känner till, i den mån de överhuvudtaget känner till något om ordet witch/häxa. 

Det mest uppenbara är förstås de religioner som använts som maktmedel (t ex under den tid när den kristna kyrkan som mest intensivt spred sin religion) Här finns det så oändligt mycket att säga. Och många faktorer som spelade in. Indianerna och många andra drabbades hårt av det kristna "missionerandet." Men det som är mest känt är nog de bondesamhällen (både i USA och Europa; och än idag i Afrika horribelt nog!) där jakten på häxor under medeltiden framkallade människors djupaste liggande vidskepligheter och det är alltid okunnighet, utsatthet o dyl som är grogrunden. Det var dels perioder av svält och svårigheter där man i små hårt ansatta samhällen behövde (?) hitta syndabockar. Man upptog idéer som spreds från kyrkor och kloster om människor som var i förbund med djävulen. Bland de som hade urgamla religionsfomer fanns en mytologisk figur som hade horn och svans och avbildades som delvis människa, delvis djur. Det är en urgammal arketypisk symbol för naturens krafter! Denne figur fick i olika kulturer olika namn, t ex Kernunnos hos kelterna och Pan hos grekerna. Den behornade har alltid legat häxorna varmt om hjärtat. Han var djurens herre, en urgammal gudom, skogarnas herre. En annan figur som var mycket viktig i förkristen religion var gudinnan i olika skepnader och former. Både gudinnan och den behornade guden blev demoniserade av kristendomen i dess kamp mot hedendomen. Det var från den behornade guden som den kristna folktron tog sin bild av sin Djävul, som ju i bibeln inte på något vis anses ha horn och svans osv:-) Det är ett senare påfund för att man på detta bakvända sätt ville visa att det var djävulen som dyrkades av häxorna!

Tillbaka till det lilla samhället med svält och dåliga skördar. Troligen blev magiskt kunniga personer särskilt misstänkliggjorda, med kyrkans skrämsel tungt hängande över de små vidskepliga samhällena, pekades enskilda ut som orsak till missväxt, sjukdomar osv. Man trodde ju att de var i maskopi med Djävulen!(Det bör tilläggas att de flesta som brändes på bål eller på andra sätt dödades, troligen såg sig själva som kristna. Men många erkände att de var häxor under fruktansvärda blodiga tortyrformer! Vad sjutton de skulle de stackarna göra? De dog visserligen oftast ändå, ihjälplågade av de "goda" männen från den kristna kyrkan, i deras kamp mot "Djävulen". (Man kan fråga sig vad det var de EGENTLIGEN bekämpade som de kallade för Djävulen? Vad tror du? ) Hysterin under denna tid ledde till att människor passade på att ange någon de ogillade, eller av andra skäl, irrationell rädsla t ex, pekades särskilt ensamma gamla kvinnor ut som orsak till dåliga skördar, plötslig spädbarnsdöd etc)

 

Det här är ett komplext psykosocialt problem när utanförstående hör talas om magi. "Kan man hjälpa magiskt så kan man stjälpa magiskt", är nog tanken som väcker rädslan. Just därför har etiska regler tillkommit i de flesta magi-traditioner. Typ det du ger ut får du igen. Det är självklart för alla seriösa magi-utövare. Men där vidskepelse, okunnighet och rädslor råder kan det bli ett väldigt virrvarr av tokigheter där ande-tro tycks vara särskilt framträdande. Antingen ska andarna blidkas genom offer av olika slag (Afrika nuförtiden t ex) eller så är folk allmänt rädda för andar, spöken etc. Även i vår kultur! Ni anar inte hur mycket mail jag får från människor som är rädda för andar och spöken!! Och att de tror att häxor och ande-tro hänger ihop. Att det är likhetstecken med häxkonst och ande- och spökhokuspokus! Det är det inte! Bort med ande-tron om den inte vördar häxans gudom vilket är Naturen, djuren, människorna och det är samma kraft som strömmar genom oss alla. Därför kallar jag mig framförallt för pantheistisk häxa (pantheism innebär att det gudomliga finns i allt) Däremot avfärdar jag INTE människors upplevelser av det de kallar andar. Vi kan tro på vissa namngivna gudar, andar, naturväsen, ja vad vi vill, så länge det inte fjärmar oss från Naturen, häxans gudom. Det är min mycket bestämda åsikt:-)

 

I wiccareligionen som i sin moderna form utformades under 1950talet och framåt, tillkom regeln "Gör det du ska utan att skada någon" (översätts ofta: "Gör det du vill, så länge det inte skadar någon) för att visa en omvärld som var hysteriskt fylld av vidskepelse, rädslor och fördomar, det egentligen självklara: att man inte är ute efter att skada. Vi är bara ute efter rätten till vår jordreligion!

 

När antropologer, religionsvetare, sociologer m fl skrivit om andra kulturer och översatt ord till västerländska språk har tyvärr ordet Witch använts för att översätta ord som har en helt annan innebörd än ordet Witch uppenbarligen betyder här i Europa ursrpungligen. Felöversättningen kan röra sig om olika former av vidskepligheter, ofta med stark tro på andar av olika slag och en mycket destruktiv användning av naturens krafter där man använder det för just att skada, hämnas och t ex  använder både djur- och människodelar i sin såkallade magi. Och det översätts slentrianmässigt och slarvigt ibland (av utanförstående) med ordet witch eller snarare witchdoctor (och så blir det häxdoktor på svenska ) och vips är rädslans spöke igång i människors hjärnor och sprider sin kunskapshämmande kraft! Detta måste man komma ihåg när ordet används så slentrianmässigt som det görs. Jag såg själv rätt så nyligen ett program på någon av Discoverykanalerna som handlade om "häxkonst". I början av programmet var ett kort men trevligt inslag från festligheterna på Witchfest i London där wiccaner och moderna häxor samlas. Men sedan tog sig programmet abrupt och raskt  tillbaka i utvecklingen, bokstavligt talat. Till en kontinent där de så kallat goda magikerna offrar djur i sitt så kallat "goda syfte". Den enda skillnaden mellan de så kallat goda och onda magikerna  var att de goda använde djurdelar och de onda använde människodelar. Uhu! Jag kan inte se godhet i någondera!! Vad som ligger till grund för det hela är naturligtvis vidskepelse och den farliga tron att andar och övernaturliga väsen är viktigare än djur & människor. Det är samma misstag som konserverats i vissa religioner där en tänkt himmel eller liv efter detta är viktigare än jorden och här och nu.

 

Det finns visserligen personer som även här i vår del av världen fortfarande styrs av vidskeplighet och rädsla, tyvärr blandar en del av dom in ordet häxa i det hela. Det rör sig om människor som själva inte har någon genuin kontakt med livsformer (djur, natur etc)  på ett inre, djupare plan och därför blir rädda och uppskrämda av fantasier och konstiga läror och idéer de hört talas om. (I grunden rör det sig om skillnaden mellan tro och erfarenhet. Men det blir för långt och utdraget att här och nu gå in på skillnaden mellan tro och erfarenhet och på vilket sätt det hänger samman med häxkonsten:-)

 

Fas 3.NUTID - ÅTERUPPLIVANDET AV DE GAMLA BERÄTTELSERNA OM ALLT LIVS ENHET

 

Orden witch, wicce och wicca är urgamla och har helt klart kopplingar till ett shamanskt "seende" eller vetande.

 

Varför blev det en uppdelning mellan orden witch (häxa) och wicca då? Jo, det var helt enkelt så att på 1950-talet upptogs det gamla ordet Wicca när häxkonstens "revival" (ungefär: återupplivande)  började officiellt. Det hade varit straffbart att utöva häxkonst i England ända fram till 1950talet! Vad som var straffbart var egentligen att samtala med döda o dyl företeelser, något som än idag förväxlas med häxkonst. Att det var straffbart var ju helt befängt givetvis och spiritistiska medium råkade ibland riktigt illa ut, särskilt vid krigstiden precis innan lagen mot häxkonst togs bort. Under 1950talet började häxor våga sig på att framträda mer officiellt, fortfarande var dock fördomar, okunskap och rädslor utbredda (det är de ju än idag när det gäller sådant som häxkonst & magi) Ordet Wicca var inte lika känt och därmed inte lika nedtyngt av utanförståendes fördomar. Men det var egentligen inte förrän under 1960talet som det började utkristallisera sig en  tydligare uppdelning mellan orden witch (häxa) och wiccan. En del föredrog ordet wicca och utövade gardneriansk witchcraft (häxkonst) (ordet gardneriansk kommer från Gerald Gardner) som blev urtypen för kommande såkallad Wicca. Ordet wicca var som sagt var inte lika negativt laddat i den stora massans öron. Men senare skedde motsatsen, alltfler började använda ordet witch (häxa) igen för man ville visa att man inte nödvändigtvis tillhörde den religion som Gardner m fl rekonstruerat. Jag ser inte alls något fel i endera, alltså att kalla sig wiccan eller häxa. Gardner gjorde ett enormt viktigt arbete värd all uppskattning.  I rekonstruktionen  förde han in bl a österländska läror (karma, reinkarnation etc), återinförde ett tydlig fokus på det som wiccaner kallar guden och gudinnan, att de är lika stora och lika mycket värda. För att balansera den ensidighet som uppstått med alla fadersreligioner. Det infördes även en hel del ceremoniell västerländsk magi (däri kan ibland ligga en skillnad mellan häxor och wiccaner; att wiccaner använder sig mer av ceremoniell magi och häxor använder sig mer av shamansk magi. Men det är inte helt tydligt avgränsat naturligtvis. Särskilt inte numera.) Men där fanns i Wicca hierarkier och en viss dogmatism enligt andra och därför var det självklart med vidareutveckling. Fler coven bildades (coven är mindre grupper av häxor/wiccaner som utövar sin religion och/eller sin magi tillsammans), både sådana som kallade sig wicca eller enbart witchcraft (häxkonst) Man kan säga så här att de som kallar sig wicca ofta har en mer gemensamt enhetlig inriktning på vissa aspekter som guden/gudinnan, den såkallade wiccan rede, ceremoniell västerländsk magi, reinkarnationstro, keltiskt mythos osv. Men många wiccacoven har riktat in sig på andra pantheon än det keltiska och använder sig fritt av olika kulturers mytologier. Bland "witches"  kan man ibland se en ännu större individualism, men det kan också finnas mycket av gammal folktro (på gott och ont, det finns mycket gammal visdom att hämta där, men också mycket gammal unken vidskepelse, Det gäller att plocka  guldkornen som är fyllda av visdom, ej av vidskepelse)

 

Fler coven bildades och moderna häxor blev fler och fler. Dock hade det inte nått ut så mycket till väldigt unga människor och till den större allmänheten förrän från 1980talet och framåt. Då kom t ex Scott Cunningham m fl med idéen om solitär wicca. En del slog förstås bakut och menade att man MÅSTE initieras i ett coven om man ska anses vara wiccan. Återigen började orden wicca och häxa skiljas åt på nya sätt. Initierade wiccaner kunde t ex mena att solitära wiccaner egentligen inte var wiccaner, men att de kunde kalla sig witches (häxor). En del ville inte kalla sig wiccaner vare sig de ingick i coven eller inte, utan kallade sig witches (häxor), återigen andra ville väldigt gärna vara just wiccaner och tog emot Cunninghams böcker med stor entusiasm och såg däri möjligheten att var wiccan utan att vara med i ett coven. 

 

 Numera har det utvecklats en form av wicca som kallas Cunningham-wicca och har sin egen syn på vad wicca är och ska vara. Detta är oundvikligt när något utvecklas och sprids. Människor som dras till häxkonst/wicca är oftast mycket individualistiska och självständiga, nyfikna och vill inte gå i andras ledband. Därför MÅSTE det utvecklas olika varianter, det är naturens gång. Helt i enlighet med häxkonstens innersta essens om man nu ska tala om någots essens:-)

 

När Internet kom såg häxor och wiccaner vilket ypperligt redskap det var för att få kontakt med andra och kunna uttrycka sig anonymt, vilket var en lättnad för många, som hemlighåller sin religion officiellt pga förföljelse och trakasserier som tyvärr fortgår än idag! Jag ser många unga människor som går ut med bild, namn, hemadress och allt och berättar att de är häxor eller wiccaner.Jag som tillhör en tidigare generation häxor känner fortfarande anonymitetsbehovet ofta:-)

 

Före Internet var det ytterligt ovanligt att unga människor kallade sig häxor eller wiccaner! Framförallt förstås för att de aldrig hört talas om det före Internets tid. Men också för att gamla wicca hade krav på att inte initiera personer under 18 år. Med Internet har utvecklingen tagit stormsteg. Att Hollywood-branschen upptäckt att ungdomar dras till wicca och häxkonsten har utnyttjats förstås. Men jag är inte så säker på att det bara är av ondo. Visst är de nya ungdomshäxprogrammen (bewitched, sabrina tonårshäxan och vad de nu heter) givetvis missvisande vad gäller verklighetens häxkonst och magi (av Hollywood kan man verkligen inte vänta sig dokumentära skildringar och även sådana görs ju tyvärr med mycket vinklingar och faktafel) men samtidigt har en annan bild av den fiktiva häxan smugit sig in via dessa ungdomsprogram; nämligen den såkallat "goda" häxan som använder magin med positiva intentioner. Som en motvikt mot de gamla fiktiva häxorna som var riktigt onda! Men man bör alltid komma ihåg att skilja på Hollywood och verklighet:-)

 

De som ställt frågor om hur man blir wiccan och när man kan kalla sig wiccan och om det finns lättfattlig litteraur om det så rekommenderar jag följande alternativ:

 

*Skaffa Cunningahms böcker. De finns på engelska men är lättlästa. Och bra som nybörjarböcker. Tycker du det är jobbigt att läsa på engelska rekommenderar jag absolut att du lär dig det. Gå igenom någon av hans böcker. Läs lite annat också och studera  i allafall ett år (en klassisk tid före initiering) Sedan kan du mycket väl kalla dig för wiccan om du vill det.

 

Vill du ha mer information om bakgrund och utveckling och läror lite mer på djupet kan jag rekommendera framförallt Raven Grimassi/Wiccan mysteries. En bra gedigen häxbok för både häxor och wiccaner är Farrar & Bones nya, nämligen Progressive Witchcraft.

 

*Ett annat alternativ är att du hittar ett wicca-coven.Inte lika lätt och jag skulle hursomhelst rekommendera mycket läsning först och att du själv börjar prova dig fram lite. Då har du lite att utgå ifrån när du eventuellt hittar ett coven som tar emot nya medlemmar. Var noga när du går in i grupper! Det är därför det är bra att ha egen kunskap först. Att någon har ett coven säger i princip ingenting, därför behöver man ha en del förkunskaper så man vet vad man ger sig in på och att det är rätt för en själv!