|
Älva i världsägget som föder världen varje år 
|
Kristna firar påsk till minne av att Jesus dog för människorna och sedan återuppstod. Pånyttfödelsens
symbolik finns även hos oss hedningar och väldigt mycket i det vanliga påskfirandet är hedniska sedvänjor och symboler.
För att berätta om häxans och hedningens firande kring denna tid på året så berättar jag i stora
drag från exempel på vårt eget firande här hemma hos oss!
Min man och jag har sedan vi träffades kring vårdagjämningen för många år sedan vårt alldeles
privata årliga firande helgen närmast vårdagjämningen (före eller efter) Eftersom vårdagjämningen bland annat står för nytändning
i kärleksrelationer känns det särskilt bra att fira den största händelsen i vårt liv: att vi fann varandra:-)!
Vårdagjämningen och när månen växer mot närmaste fullmåne därefter är årets kraftfullaste tid
att använda för syften där tilltagande/stigande energi behövs. För att markera och tydliggöra detta har man sedan långt tillbaka
använt sig av bland annat följande i utsmyckning som fokus och för att förstärka de krafter som är i omlopp:
Ägg, knoppande vårblommor, spirande frön, fjädrar, fåglar (särskilt ungar, därav alla söta små kycklingfigurer),
harar, nytändning i kärleksrelationer, att planera inför resten av året, att påbörja nya projekt från scratch. Allt detta
hör den stigande vårenergin till! Att använda sådant här är ju naturmagi! Det är ett sätt att bejaka och stärka de energier
som är på gång i naturen just nu.
Lite grann om hur vi brukar göra...men först och främst lite om Vårdagjämningen och lite allmänt
om tiden för firande av både Ostara och påsk.
Vårdagjämningen infaller 20-22 mars. I år var det 20 mars, dvs i söndags. Dag och natt är då exakt
lika långa, vilket anses vara en ypperlig tidpunkt att utöva magi eftersom en dagjämning står för den ultimata balansen (mellan
natt/dag, Yin/Yang, Gudinnan/Guden, Mörkret/Ljuset osv) I hednisk mytologi befruktas Modergudinnan vid vårdagjämningen och
föder solbarnet (Guden) vid vintersolståndet (Yule/jul) 9 månader senare!
(Vårdagjämningen sammanfaller med den kristna högtiden Marie Bebådelsedag när enligt kristen mytologi
ärkeängeln Gabriel berättade för Maria att hon skulle föda en son. Det är rätt uppenbart att det kan spåras ett hedniskt arv
i det! Påsken (påskdagen) infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Så den vanliga
"kristna" påsken firas olika tider varje år beroende på när fullmånen efter vårdagjämningen infaller. Men snacka om hedniskt
arv att följa fullmånen i firandet:-) Nog om den kristna påsken nu...och till hedningens firande. Kycklingar, ägg, påskkärringar
på kvasten på väg till Blåkulla, fjädrar, vårblommor, ja allt detta har ju naturligvis inte sitt ursprung i firandet av att
Jesus dog martyrdöden på korset, utan det är äkta hedniskt arvegods som de flesta fortfrande, ibland utan att veta varför,
ägnar sig åt. Senast i morse hörde jag någon på TVn som i förbifarten pratade om Påskharen och att den var ett modernt påhitt,
trodde hon. Men så är det inte. Haren var ett heligt djur för den teutoniska gamla Gudinnan Eoster/Eostre eller Ostara som
moderna hedningar oftast säger (påsk på engelska heter ju Easter!) Det är den gudinnan som äras genom att hennes namn används
som namnet på Vårdagjämningen. Kopplingen till ordet "East" (öster) är rätt trolig på flera olika sätt ifall man känner till
naturmagins symbolik. Öster är riktningen för den gryende solen, för årets gryning och Eoster/Ostara var bland annat en gryningsgudinna.
Vårdagjämningen markerar ju faktiskt årshjulets gryningstid. Det är årets gryning nu. Naturen föds på nytt efter den långa
vintervilan och vi moderna människor följer mer eller mindre ivrigt med och grejar med våra knoppande blommor, pastellfärgade
fjädrar, figurer i form av fågelungar och så ägg förstås, den äldsta och främsta symbolen för gryende nytt liv! I det hedniska
årshjulets indelning markerar vårdagjämningen höjdpunkten, kulmen på årets gryningstid (2 februari - 30 april)
Vårens första ägg målades pch offrades (offer är en slags gåva ursprungligen) till Gudinnan Eostre.
När jordbruket följde de naturliga cyklerna började hönorna lägga ägg vid denna tid, lagom till Eostres högtid. Nuförtiden
sitter ju många höns i äggindustrins tortyrburar och tvingas värpa maximalt året runt, utan naturkontakt, utan naturligt ljus
från den gryende solen, utan livsglädje som är alla varelsers rättighet. Det här är ett bra exempel på att vara hedning i
vardagen, inte bara på ytan. Vad är det för ägg vi äter? Hur har de kommit till och vilket onaturligt lidande ligger bakom
det? Att välja ägg från höns som haft naturliga liv och fått sprätta runt i solens ljus är väl en självklarhet...
Visst kan man invända att KRAV-märkta och ekologiska ägg är dyrare, men man kanske kan klara sig
på att äta färre goda ägg hellre än många dåliga?!
Då när jordbruket var i mer samkang med naturen tände man vid vårdagjämningen eldar där man brände
upp föregående skörds halmdocka. Askan från den spreds sedan över fälten för ökad fruktbarhet.
Det man sår nu vid denna årets gryningstid skördas vid höstdagjämningen (när dag & natt åter
är lika långa). Därför är det särskilt lämpligt att titta över sitt liv nu med fokus på framtiden. Vilka planer och projekt
man har och även att förbereda magiskt arbete som har syftet att stärka och stabilisera oss var och en på den livsstig man
personligen valt att vandra. Noggranna och detaljerade planer är bra att ta fram nu. Eftersom det är balans mellan ljus
& mörker just nu har det stabiliserande effekt på all magi. Om ett halvår när nästa dagjämning infaller är tiden inne
för att skörda det vi sått, att ta emot förluster eller vinster av det vi sått nu. Bra sätt att få ändan ur vagnen och göra
det man ska (vad det nu är). Naturen visar vägen genom att påminna om att såtiden såväl som skördetiden infaller med en regelbundenhet
vi kan dra nytta av i våra liv.
Jag & min man firar som sagt var vår lilla kärleksfest privat helgen före eller efter vårdagjämningen.
Före vårdagjämningen pyntar vi vårt husaltare med bland annat färska blommor, ofta krysantemum, påskliljor etc. Årets solkors
hamnar nu på altaret (jag gör solkors varje höst av ståltråd och mossa. Det en gammal nordisk symbol för balans, årshjulet,
solen och de fyra väderstrecken) När jag började intressera mig för wicca för många år sedan såg jag till min förvåning att
även de använder en symbol för solhjulet eller årshjulet just vid vårdagjämningen (Se t ex The Witches´ Bible av Stewart
& Janet Farrar) Så det fortsätter vi med här genom att använda solkorset. Har vi andra magiska föremål som tillverkats
av växter lägger vi de på altaret också.
På själva vårdagjämningen gör vi en enklare ritual anpassad efter deltagarna och alla deltagares inriktning
inom häxkonsten. Utomhus i en eld eller inomhus i en liten eld i en liten järnkittel bränner vi de magiska torkade växtföremålen
vi haft under året, även mossan från solkorset hamnar i elden nu! Den har gjort sitt och dess aska använder vi enligt gammal
tradition genom att så symboliska frön i. Våra "frön" är privata små lappar där vi skrivit ner våra planer och projekt som
vi skall arbeta för och titta över hur långt vi kommit i förverkligandet av projekten och planerna när det är höstdagjämning.
Är vi flera så bränner alla något föremål och bidrar till den fruktbara askan. Sedan tar alla lite av askan i en egen liten
låda eller påse eller något liknande och lägger sina "frön"/lappar i. Dessa skall inte tas fram förrän vid höstdagjämningen.
Att plantera "fröna" i askan gör vi oftast vid närmaste fullmåne efter vårdagjämningen eller under
den tilltagande fasen före den fullmånen. Så vårat vårfirande sträcker sig från vårdagjämningen till fullmånen därefter. Då
har vi en större ritual som vi ofta kallar Disablot. Disablotet i gamla hedniska Sverige utfördes kring vårdagjämningen
och månen avgjorde exakt tidpunkt. Vi blotar till diserna, naturligt färgade ägg är ju perfekt just nu att blota! (Fina äggfärger
kan du få genom att koka äggen i olika växtavkok, lökskal i kokvattnet ger en vacker orange ljus ton, mycket lökskal ger rostbrun
ton, rödbetor ger fin röd färg i olika nyanser beroende på hur koncentrerat avkoket är.) Ser du en riktig livs levande vild
hare vid denna tid är det ett mycket gynnsamt tecken. Eller har-spår om det finns snö kvar! Mata gärna harar (året runt
förstås) men särskilt denna tid.
På själva vårdagjämningen eller fullmånen närmast därefter eller någon gång under den växande månfasen
däremellan kan man ägna sig åt diverse magi som hör denna tid till. Skapa våramuletter t ex. Ta fram kvasten och ge honom/henne
en vårlig uppfräschning. Har du ingen kvast (eller stav som en del manliga häxor föredrar) så använd gärna denna tid till
att visualisera hur du vill att din kvast skall se ut, vilka trädslag som skall ingå osv. Skriv gärna ned det och spara och
se sedan om din kvast påminner om den du visualiserade! Kvasten hör ju givetvis till denna tid. Det är inte en slump att det
finns gamla minnen och spår kvar i form av det vi kallar folktroföreställningar, att häxorna åkte på kvasten till Blåkulla!
Personligen tror jag absolut att det är mer eller mindre förvanskade kvarlevor av folks minnen av att ha sett häxor
(eller vad de nu kallade sig, tunridor kanske?) på väg till fullmåneträff efter vårdagjämningen, och kvasten är
ett viktigt häxredskap (neej, jag skämtar inte:-)! Så fram med den nu, damma av den och piffa upp den om du redan har en.
Vårpynta den så den blir nöjd och glad:-) Eller planera hur din kvast ska se ut om du inte har någon ännu. Då sår du ju ett
"frö"som skall bli en kvast:-) Perfekt vårmagi!
Vi tar fram kvastar (och stavar) till fullmånen efter vårdagjämningen, dvs till vårt disablot. De
som kommer och firar uppmuntrar vi att de tar med sin kvast (eller stav) eller sin idé om hur en sådan skall se ut. Långväga
resande kan ju t ex ta med ett foto på sin kvast:-) Det är inte alla som nödvändigtvis skaffar en kvast på riktigt men den
har iallafall tänkts fram på astralplanet *skratt* Att påbörja ett magiskt arbete (kalla det "spell" om du vill) vid Ostara/Vårdagjämningen
och fullfölja det vid närmaste fullmåne därefter är perfekt!
Diserna undrar nu kanske du som besökare vad det är för något. Ursprungligen var det kvinnliga
skyddsandar som Hel anvisade åt en person och som följde denna resten av livet. Tyvärr har de blivit förvanskade till några
slags uppasserskor av mer patriarkala strukturer som kom senare. Men vi blotar till de gamla diserna och på så vis närmar
man sig de krafterna och särskilt Gudinnan Freja passar perfekt som fokus för vårens firande här i Norden. Hon var ju trots
allt Vanadis, gudasläktet Vanernas dis!
Lite mer om ägget också. Äggen denna tid på året var troligen först det såkallade världsägget som
kläcktes av Gudinnan och öppnades av Solgudens värme. Att världen "kläcks", föds på nytt, firades enligt Robert Graves (boken
The White Goddess) varje år vid solens vårfest. Ursprungligen var det ett ormägg (Ormen är en gammal gudinnesymbol!).
Caduceus, Hermes-staven avbildar de två ormarna, Guden och Gudinnan, som producerar världsägget. Under senare influens från
de Orfiska mysterierna tog hönsägget över efter ormägget. Detta tydligen för att Tuppen var ett heligt djur för guden
Apollos son. I senare druidmysterier färgades hönsäggen röda till solens ära och de blev så småningon "Easter eggs", påskägg.
