Regelbundet får jag frågor om hur man blir häxa, många frågar om de måste kunna tarot eller om de
måste kunna spå på ett eller annat sätt. Spådom av olika slag förknippas ofta med häxkonst men de sakerna är inte på något
vis synonyma med häxkonst. Med det menar jag inte att det är något fel att ägna sig åt sådant, men det är inte synonymt
med häxkonst. Det finns många häxor som använder tarot och olika spådomssätt och annat som brukar förknippas med häxkonst.
Men det finns däremot en massa annat som är viktigt för en häxa att ha kunskaper om: biologi, religionshistoria, medicin och
mycket annat!
Ett av alla områden som en häxa har stor nytta av att inkludera i sin utbildning är mytologi. Här
har jag skrivit ned lite av mina tankar om just mytologi...
I min fascination för mänskligt berättande i alla dess former ingår i allra högsta grad studiet av
till exempel myter, sagor, legender.
Ordet "myt" användes i folkmun som något ungefär lika med lögn. "Det är bara en myt" säger man om
något som berättas eller påstås, men som inte är sant.
Så man kan säga att det har kommit att existera två parallella betydelser av ordet myt:
*) Den ovan nämnda, mest kända, mer slarviga användningen i försvagande betydelse, där myter
är falska, ogrundade föreställningar.
*) Den samling myter - som "stora berättelser" - som finns inom en bestämd kultur. T ex nordisk
mytologi, grekisk mytologi osv.
Om något är uppdiktat kan man naturligtvis säga att det är något som inte är sant. Men då missar
man hela mytens storhet och funktion. Det är nämligen skillnaden på bokstavlig och symbolisk sanning som är av intresse här.
Myten är inte bokstavligt sann, men däremot symboliskt sann. Det grekiska ordet mythos betyder framförallt ord, berättelse,
samt även uppdiktad berättelse. Myten är en slags storslagen dikt, en symbolisk berättelse om allmänmänskliga företeelser
och upplevelser. Myten som berättelseform använder symboler eller metaforer som naturligtvis inte utan vidare kan översättas
till en bokstavlig innebörd. Det är just när det misstaget sker som tokerierna uppstår. Vem har till exempel inte hört någon
naiv människas skrockande över nordisk mytologi, för att ta ett enkelt exempel. "Höhöhö. hur kunde de tro att Tor
for fram över himlavalvet med sin hammare". Förresten råkar t ex asatroende ut för samma sak även nuförtiden. Måhända att
även nordiska myter säkert har betraktats som bokstavligt sanna av en del människor. Men det komiska med detta är ju faktiskt
egentligen att de som skrockar förnumstigt åt andras mytologier ofta har en bokstavlig tro på sin religions myt. T ex att
man tror att den kristne guden bokstavligt talat skapat jorden och att namn, skeenden etc i den kristna myten återspeglar
en i det närmaste dokumentär skildring av verkligheten. Så kan det bli när man förväxlar mytologi med dokumentär; symbolisk
sanning med bokstavlig sanning.
Detta behöver inte innebära att myten inte innehåller historiska, faktiska händelser. Det kan mycket
väl finnas sådant inbäddat i myten, vilket det också gör. Men myten som berättelseform överskrider i sitt innehåll faktiska,
historiska händelser. Man brukar säga att myten försiggår i en egen tid, en mytisk tid. Myten berättar om den mänskliga existensens
grundvalar. Den kan gärna betraktas som ett språk. Språken är inte lika till sin utformning men kan trots det beträtta om
samma slags skeenden och upplevelser. På samma sätt är det med myten. Att missa den avgörande skillnaden mellan bokstavlig
och symbolisk sanning kan få ödesdigra konsekvenser och leder konstant till stridigheter och stängda sinnen.
