En av mina favoritböcker är Clarissa Pinkóla Estées/Kvinnor som slår följe med vargar. Den handlar om Vildkvinnan som arketyp. Ordet Vildkvinna kunde lika gärna ha översatts med Häxa! Och när man läser Laurie Cabots bok The Witch in every woman är det just en arketypisk definition av Häxan som ges! Istället för att återberätta det kommer här ett citat direkt ut Cabots bok:

 

"As explained in the Introduction, I am speaking of the Witch in archetypal terms for the purposes of this book. I define Witch as the magical side of every woman´s nature. She is your core spirit possessed by all women regardless of personality type. The Witch is a strength within each of us that must be awakaned and reclaimed, not denied and feared, or burned, or stoned. A woman recognizes the Witch when she hears, and heeds, a strong inner voice that tells her to act in a manner contrary to what everyone else advices.

 

When a woman is aware and respectful of the Witch´s voice, she can successfully rely on her magical nature to solve problems, face up to challenges, or sense and avoid danger. The Witch within gives a woman infinite possibilities for fullfilling her life´s choices. She is a powerful flow of energy carrying the water, soil and sun needed to make precious dreams come true.

 

It is a great expense to women that today the word Witch triggers our fears of the occult or evil magic, but rarely evokes its original meaning. Women who do not understand their Witch heritage are cut off from their inherent magical natures. Without the Witch we feel out of sorts, off balance, and uncomfortable with change. We feel foolish and childish for having intuitive thoughts and feelings. We lack confidence, direction, and drive in situations that require exactly those qualities. We frequently feel sick or not fully well. Inpassive roles in our relationships, at home, work, and play. We surrender when we should fight, and keep silent when we should speak out. Without the Witch we deny ourselves fulfilment at our deepest, most primval level."

 

Därefter beskriver hon hur vi precis som arkeologer som letar efter ben och gömda skatter måste bli våra egna emotionella arkeologer och detektiver, så vi lär oss att till fullo lita på vår instinktiva natur. Ni som läst Kvinnor som slår följe med vargar ser säkert direkt kopplingarna till hur Estées beskriver hur vi ska bli "arkeologer" och ge oss ut på jakt efter vildkvinnans symboliska ben. Och precis som Cabot beskriver hon exakt samma sak. Vildkvinnan som en inre arketypisk kraft. Intressant är också att Estées är en såkallad cantadora, sagoberättare och detta kombinerar hon med sitt arbete som jungiansk analytiker. Just "storytelling" på det viset är också en del av häxkonsten.

 

Citatet ovan från Cabots bok, där hon berättar vad som händer när vi förnekar Häxan i oss, är exakt vad Estées säger angående hur det blir när vi förnekar Vildkvinnan i oss. De pratar om samma kraft, samma essens. Och det är en vild, otämjd, sund naturlig kraft som alltför länge hållits tillbaka kulturellt. Vad man kan göra är att varje individ, varje vildkvinna väcker den totalt igen och sprider dess fria helande kraft så mycket som möjligt!

 

Citat ur Estées bok:

 

"Det vilda i naturen och det vilda i kvinnan är båda utrotningshotade. Under tidernas lopp har vi sett den kvinnliga instinktiva naturen utsättas fär rovdrift, trängas tillbaka och byggas över. Under långa perioder har den blivit lika illa hanterad som vildmarken och de vilda djuren. När vi blickar tillbaka kan vi inte undgå att se att den i tusentals år varit förvisad till psykets mest ofruktbara regioner. Historien igenom har vildkvinnans andliga domäner plundrats och bränts ned, lyorna har jämnats med marken och de naturliga cyklerna har tvingats in i onaturliga rytmer för att vara andra till lags.

 

Det är ingen slump att vår planets orörda vildmarker försvinner samtidigt med att förståelsen av vår egen inre vilda natur bleknar bort. Det är inte särskilt svårt att begripa varför gamla skogar och gamla kvinnor betraktas som umbärliga resurser. Det är ingen större gåta. Det är ingen tillfällighet att vargar och koyoter, björnar och vilda kvinnor har ungefär samma rykte. De har besläktade instinktiva arketyper och uppfattas därför felaktigt som obehagliga, rovlystna och helt igenom farliga till sin natur."

 

Yyyyyyyl:-)!