LIVSÅSKÅDNING SOM KONST
Livsåskådning som Konst?! Det är faktiskt exakt vad min livssyn är för
mig. Det är något jag skapar här och nu. Jag ser gärna livsåskådning som konst, som konstnärer som målar olika bilder
av samma stor Landskap. Från olika perspektiv, med olika färger och med nya redskap allteftersom livet fortskrider. Om man tänker sig Alltet; universum, jorden, människor, djur, växter, ja allt, från makronivå till mikronivå
som ett Landskap. Då kan man se alla religioner, och även ickereligiösa livsåskådningar, (ja t o m vetenskapen) som olika
avbildningar av samma landskap. För det är ju det de är! Landskapet ser förstås ut som det gör. Men ingen har den "enda sanna"
avbildningen. Däremot borde förstås vissa avbildningar mer likna det ursprungliga landskapet än vad en del andra gör. Men
å andra sidan ses ju allt ur betraktarens öga. Om man nu utgår från att en del lyckas få med något grundläggande när de avbildar
landskapet...där man hittar "en röd tråd", något som återges av många som vandrat runt i Landskapet och undersökt det noggrant,
där man kan hitta spår av "sanning" i de röda trådarna i avbildningarna/konstverken. Å andra sidan räcker det inte med att
många avbildar samma sak. Det görs ju även av de som "tror" på det andra berättar om Landskapet och som målar landskapet utifrån
vad de hört att andra säger. Så det intressanta blir att hitta de som direkt tittar på Landskapet, har färdats i det och sedan
återger det. Och vilka är det?
Det jag i dagsläget kommit fram till är att det som kallas "mysticism" tycks återge liknande bilder av landskapet
oavsett vilken religion de har (de flesta religioner har en "inre tradition", och det är de med direktinsikt i Landskapets
terräng skulle man kunna säga). De har direkt observerat och upplevt. Fritiof Capra i "Fysikens Tao" gör jämförelser mellan
vetenskap och mysticism på det viset att bägge är empiriska. De utgår från en direkt erfarenhet. Inte alltså framförallt TRO
på skrifter, gudar, vad andra sagt osv. Däremot kan de ju förstås ha tolknings- och referensramar som hör hemma i en viss
religion eller kultur eller föreställningsvärld. Sufierna inom islam, kabbala inom judendomen, Mäster Eckart m.fl. inom kristendomen
för att ta tre kända exempel.
Shamanism och andra "jordreligioner" är ofta tydligt inriktade på "direktupplevelsen", även om det för det mesta finns
kulturella tolkningsramar (det är oundvikligt!) Lustigt är i alla fall att mystiker (inklusive shamaner m fl) tycks ha med
mönster i sina "avbildningar" av landskapet; mönster som återkommer oavsett tolkningsramarna.
Men det är just dessa tolkningsramar som skiljer sig och just därför kan jag inte se själva tolkningarna som "enda
sanna" som de med färdiga svar lätt gör. Tolkningen och
direktupplevelse är skilda saker men kan vara svåra att
skilja åt ibland, även för den som "direkt upplever" något. Man kan därför också medvetet välja tolkningsram. Jag gör det
genom att måla av landskapet dels med nordiska färger (använder mig gärna av begrepp från den nordiska mytologin som t ex
Yggdrasil, Ginnungagap, Urds väv osv.) Men jag är helt medveten om att de inte är den enda sanna tolkningen. De är sprungna
ur mitt perspektiv där jag som kvinna i Norden sitter och målar min avbildning av det stora Landskapet. Dock med stark inspiration
även från andra "jordreligioner" eller shamanska trads.
Om man tänker sig att det i landskapet sitter en mängd konstnärer (= vi människor) så har alla olika redskap, olika
perspektiv. Självklart blir avbildningarna sinsemellan helt olika. Men hittar man "röda trådar", någon slags grundstomme som
återkommer (även om det gestaltats olika) i målningarna, DÅ har man hittat något mycket intressant, någon slags antydan om
"sanning" eller kärna. Självklart blir det viktigt att undersöka Landskapet: via ekologi, medicin, men också via uråldriga
andliga metoder. Alla sätt att undersöka SAMMANHANGEN, mönstret som förbinder
som Gregory Bateson kallar det i sin bok med samma namn, blir viktiga redskap.
Konstnärernas redskap är även deras könstillhörighet, tidsepok, kultur, natur de omges av, samhällskick, social ställning,
utbildningar, ja allt man gjort och är blir ens redskap och påverkar avbildningen. En del har enkla sätt att avbilda, kanske
bara en lerklump, andra har kol och papper och med enkla streck lyckas de forma och uttrycka hur de betraktar Landskapet.
Andra har fylliga oljefärger och återger Landskapets alla växlingar med ljus, mörker och regnbågens alla färger. En del fokuserar
sig på en enskild vacker blomma och väljer att återge Landskapet via denna enda vackra växt som symboliserar hela övriga Landskapet.
Andra sitter på en bergstopp och beskådar Landskapet uppifrån. En del vänder blickarna mot himlen och målar en ljus, lätt
akvarell som blir deras bild av Landskapet. Andra vänder blickarna ner mot jorden, mot det myllrande livet där. Andra avbildar
allt hemskt som trots allt sker i det vackra Landskapet. Med olika utgångspunkt. En del kanske avbildar det hemska för att
de vill visa det, för att de vill göra något åt det. Andra kanske avbildar det hemska och p.g.a. att de själva är skadade
och faktiskt tycker om att se krig, osämja och elände (Jo, det finns sådana! Jag har stött på dom under min vandring i landskapet!
Troligen är en sådan dyster avbildning i just deras fall enbart en bild av kriget som rasar i deras inre.)
Min målning börjar se så brokig ut att en del nog blir lite yra i knoppen när det ser min målning. Jag har därför
valt att göra flera målningar. Alla målningarna symboliserar mig förstås och min syn på Landskapet. Det finns tavlor jag skapat
där nattens skönhet (som jag ser den) är betagande; stillheten, vilan, mörkerseendet. Det finns vilda skogar med myllrande
liv, inklusive fascinerande vackra rovdjur och graciösa sammetsögda hjortar. Det finns också målningar jag gjort som badar
i solljus, där de fylliga färgerna går i en varm, ljus skala. För mig är det inga problem att måla en mängd målningar utifrån
olika perspektiv jag ser när jag vandrar i Landskapet.
Fast andra kan bli arga. "Du måste måla på ett sätt" Det rätta sättet! Vilket är det rätta sättet? Vilket är den rätta
positionen, de enda rätta redskapen i landskapet? Vi målar alla ur VÅRT perspektiv. Jag har också ägnat mycket tid åt att
sitta med olika konstnärer för att jag vill höra hur de tänker och känner när de avbildar Landskapet. Det är ett bra sätt
att få ett större djup när jag sedan går hem till min del av Landskapet för att fortsätta min brokiga målning i skydd av skogens
vilda krafter.
Mitt hem i Landskapet ligger i en mörk men trygg del av skogen, där sol och måne avlöser varandra i en för just mig
välgörande rytm. Där den stora Gudinnan hälsar mig välkommen hem in i hennes trygga skog. Där sitter jag vid elden
och hör röster från gångna tider, från andra som haft sin hemvist i den djupa, tysta, trygga skogen som ibland kan vara lite
ensam om man inte hittar andra skogsbor, men som känns (för mig) så sann på ett så djupgående plan att jag inte klarar att
hitta ord för det.
En annan sak jag lärt mig i vandringen i landskapet, det lilla jag sett av det hittills, är att det överallt finns
oroliga själar som inte orkar eller vill veta att man kan se Landskapet ur olika perspektiv. De ser ondska i de andra perspektiven.
Alla kan de bli obalanserade och farliga och man måste gå mycket försiktigt när man pratar med dom om deras målningar och
visar delar av sin egen. De vill ofta att alla målningar skall se likadana ut; som just DERAS målning. Eller rättare sagt
som just den målning de målar av från den ”rätta målningen”. (En metafor för tro utan direkupplevelse)
Det där var min liknelse om min syn på livsåskådning/religion/andlighet/icke-religiösa livssyner som
filosofi och vetenskap. Jag säger då förstås inte att den är objektivt sann, men det är så jag ser det i alla fall. Mitt i
det kan man också erkänna att vissa målningar tilltalas man av, andra känns som om konstnären inte bemödat sig alls om att
lära känna Landskapet ( t ex alla de människor som inte påstår sig ha någon viss religion eller livssyn men ändå slentrianmässigt
omedvetet faktiskt avbildar en viss målning. Alla gör någon avbildning men en del går
i sådan dvala att de inte ens vet att och vad de avbildar. Kanske för att de enbart sett samma målningar i hela
sitt liv, inte bemödat sig att undersöka andra målningar och därför förväxlar i deras kultur gängse målningar med själva Landskapet.
Alla ”vanliga” korrekta ”Svenssons” riskerar att hamna i den kategorin om de inte får turen att få
in något annat perspektiv på något vis)
Han/hon kanske till och med går med skygglappar genom Landskapet
och bara tittar på andras målningar eller ännu värre någon enstaka målning. Dessa människor blir de "fanatiskt" troende. De
förväxlar målningen/avbildningen med själva Landskapet och kan till och med börja kriga om vilken avbildning som är den enda
sanna.
/Marie Morgana...
...som
gärna skapar Konstverk både ensam och tillsammans med andra...
...och som inte tycker (bara som ett tyvärr alltför vanligt exempel) att ett Konstverk skapat av män
i Mellersta Österns öknar (kristendomen, islam etc) måste vara det enda rätta Konstverket att imitera för mig som
kvinna, som Marie Morgana, i Norden på 2000talet! Jag måste heller inte imitera UFO-troendes, spågummors eller diverse
mörkrädda ande-troendes målningar! Jag vill därför också påpeka att alla som kallar sig häxor kan måla sinsemellan mycket
olika tavlor. Ifall de inte hamnar i grupperingar eller situationer där de börjar måla av samma sak. Mycket förrädiskt eftersom
de då blir rädda för andra perspektiv eller aggressiva mot annat (=rädsla). Mycket lätt hänt även bland häxor om man
inte inser att häxkonsten bör ha med direktupplevelse och
en stor dos eget tänkande. Känner man sig orolig över att
man inte hittar "rätt" häxkonst, eller ännu värre om man inbillar sig att en viss häxkonst är det enda rätta (varningstecken!)
finns det bara en sak, undersök häxkonsten; ALLT som kan ha med häxkonst att göra, allt ifrån vidskepligheterna under medeltiden
till moderna wicca, svenska folktro-häxor, häxkonst i andra länder, hur ordet använts osv: läs, studera, forska och framförallt upplev själv, följ Naturens rytmer och hitta häxan i dig själv!
Mitt tips när folk frågar hur de kan bli häxor.
