Det är jag som är Marie Morgana, som har skapat och leder denna kurs. Att berätta om sig själv, ja, vad
ska man prioritera i en sådan framställning?! Här tar jag bara upp det som känns mest relevant som bakgrund för just denna
kurs. Nog för att en massa företeelser i livet, som inte nämns här, har med det hela att göra också.
Min fascination för Naturen har funnits med sedan långt tillbaka i mitt liv. I tonåren väcktes ett stort intresse
för vissa indianfolks religioner och kultur. Vad jag tyckte mig se och ana där var något ursprungligt, en helhetssyn där allt
liv sågs som heligt. Även växter, bergen, skogarna och alla andra djur, inte bara människan. Allt är besjälat. Jag var väldigt
intresserad av människans ideologier; alltifrån filosofi, politiska ideologier, religion. Men också "folktro"; allt sådant
som människor upplever att de själva skapat. Tro som inte alltid definieras av individen själv. En del tycker att de har en
helt egen tro eller ingen tro alls. Men alla har vi någon form av livsåskådning oavsett om vi satt något visst namn på den
eller ej. Ofta är den påverkad av strömningar som inte alltid individen själv ser. Framförallt har faktiskt kristendomen fortfarande
ett ganska stort inflytande på människor i västvärlden, detta trots att de flesta ser sig som ickekristna. Men skrapar man
lite på ytan så finns det många saker som tas för givet som något objektivt sant och rätt för alla människor i alla tider,
men som faktiskt är en påverkan från vissa religioner och även andra mer icke-religiösa ideologier förstås.
Vad jag alltid är otroligt nyfiken på är hur människors ideologier involverar naturen och de andra arterna. Personligen,
för min egen del alltså, drogs jag till sådant som speglade min egen känsla; taoism, en del indianers äldre livsåskådningar
och så hittade jag även moderna wicca och den moderna häxkonsten. Ett ord som pga belackares propaganda och därav fördomar
och rädslebaserad okunskap, tyvärr klingar negativt i mångas öron ännu. Så mycket fördomar kring ett enda ord att man
ibland undrar om man har någon nytta av att använda det. Orden är ju redskap och ska öka förståelse för saker och ting, samt
förbättra kommunikationen människor emellan. Men samtidigt är just häxkonst ett så fascinerande ord som kan leda till många
viktiga och intressanta samtal och ordet betyder faktiskt "de visas konst". Där hittade jag iallafall verkligen ramarna för
att utveckla allt sådant jag var intresserad av. Men det utesluter aldrig att jag nyfiket studerat alla möjliga
livsåskådningar. Det bör man tänka på att livsåskådningar är lika olika som människor är olika. Det är ju våra skapelser,
de speglar vårt inre. Våra skapelser, inklusive livsåkådningar, är den yttre manifestationen av vårt eget inre.
Mitt studerande och utforskning har hela tiden som syfte att spåra hur relationen till den övriga livsväven ser
ut. Hela tiden har jag drivits av en stark inre känsla och övertygelse att det är farligt och destruktivt att fjärma
sig från den övriga naturen. Många miljöskyddsgrupper och enskilda individer har verkligen arbetat i motvind för att nå ut
till andra om hur akut viktigt det är att vi arbetar MED naturen, inte emot den. Nu först börjar det nå ut lite mer officiellt
med "klimathotet" t ex. Något som en del av rädsla eller andra skäl inte vågar eller vill se att vi människor har en
del i att det uppkommit. Men nu äntligen har det iallafall börjat nå ut litegrann. Först nu när det gått så långt att det
är väldigt akut. Om man har en grundläggande livssyn där vi ÄR natur vi också, så blir det så självklart att det är självdestruktivt
att arbeta mot naturen eller att inte bry sig om att ta reda på mer om hur naturen fungerar. Att inte bry sig om det är verkligen
att vara verklighetsfrånvänd.
Mina studier på akademisk nivå i bland annat religionshistoria och etnologi (folklivsforskning) hade det som
primärt syfte. Att undersöka olika människors syn på djur, växter och ja, Jorden själv.I detta inkluderar jag även människosynen,
bör jag kanske påpeka, eftersom många fortfarande envisas med att placera människan utanför naturen:-)
Något av allt det som intresserade mig var såkallade "elementläror" där man utarbetade en
mycket omfattande lära med naturen som grund. Hur de här naturens element indelades varierar från kultur till kultur. Det
är i sig intressant eftersom det visar en viktig insikt; nämligen att våra mänskliga tolkningar av naturen aldrig blir helt
identiska vad gäller ord och indelningar. Men principen och grunden är densamma i elementlärorna. Det är en helhetssyn, en
insikt i att allt hänger samman, som ligger till grund för det. Sådana indelningar finns exempelvis i ayur veda, taoism, feng
shui, shamanska traditioner och wicca. Lustigt nog är de österländska uttrycken mer kända här i väst än t ex wicca som
har sitt ursprung i Europa.
Parallellt med intresset för jordens olika arter och sambanden i livsväven, fanns ett stort intresse för läkekonst
och då särskilt sådant som har som syfte att så mycket som möjligt följa naturens egen visdom. Mina studier på Röda Korsets
sjuksköterskeskola samt Hälsofackskolan, hade som syfte att studera det ovan nämnda mer ingående. Samt att förstås använda
dessa intressen i min yrkesutövning och försörjning.
När man studerar religioners historia kan man fokusera på väldigt mycket olika saker. Ett av mina främsta
fokus var som sagt var relationen till naturen i övrigt. Men också läkekonstens historia som oftast går intimt
hand i hand med synen på livet och naturen. När man studerar etnologi/folklivsforskning på svenska universitet och högskolor, så
är det framförallt kulturer, företeelser, grupper och människor i Sverige (förr och nu) man forskar om. För min del var
det särskilt intressant med exempelvis folktro, folkmedicin, så kallade kloka gummor och gubbar. I folktro - både förr och
nu - finns både visdom och vidskepelse. Med ett tjusigt ord kallas ett par av mina specialintressen inom etnologin för
etnobotanik och etnomedicin.
Jag var också hela tiden särskilt intresserad av sådant som kan betecknas "shamanskt" (not 1, se nedan), både
i Sverige förr och nu, samt i övriga delar av världen i svunna tider, samt hur det överlevt och i vilken mån det överlevt
och på vilka sätt. Sedan tillkom år av egna studier när jag upptäckte det fascinerande forskningsområde som handlar om paleolitisk
tid; t ex att vi människor faktiskt biologiskt inte ändrats särskilt mycket, men att våra kulturer däremot ändrats på
ett sätt som gjort att vi fjärmat oss från naturen. Med detta menas inte att vi ska återgå till något slags imaginärt stenåldersliv.
Men det där kan jag tyvärr inte gå in på här och nu. Kan konstatera helt kort att det fortsätter vara ett mycket intressant
område att utforska...
Men akademisk och annan officiell utbildning i all ära. Allt det andra har faktiskt varit och fortsätter att
vara ännu viktigare. Nämligen att alltmer lära känna hur naturen fungerar; att fördjupa sig i de fantastiska mönstren
och sammanhangen i livsväven är sannerligen inget man någonsin blir fullärd i. Ju mer man undersöker det, desto mer anar man
hur lite vi vet. I vissa traditioner använder man metoder som intuition och instinkt för att komplettera den intellektuella
inlärningen och kunskapsinhämtandet. Sådana metoder tror jag är en mycket viktig del i en människas utveckling. Sådant tar
vi upp i kursen också. Hur man kan väcka eller fördjupa intuitionen och instinkten, två egenskaper som är alltför bortglömda
och undanträngda. Vilket vi alla förlorar på dessvärre! Utan dom blir vi oroligare, svagare, mer egoistiska, mer likgiltiga
inför andras (inklusive andra arters) lidande, mer beroende av yttre auktoriteter och yttre lagar, som skall berätta
för oss hur allt ska vara eller "rädda" oss från vårt lidande som många tyvärr upplever att livet här och nu alltför ofta
är.
När det gäller dessa viktiga naturliga egenskaper intuition och instinkt är faktiskt de allra bästa lärarna inte
främst något man hittar på de akademiska institutionerna. (Inte något ont om dom dock, de har varken bättre eller sämre
intuition och instinkt än människor i övrigt. Däremot tillhör jag de som bejakar och uppskattar metoder som arbetar även
med medvetandets och intellektets utveckling. Men att bara utveckla det och inte de djupare liggande inre naturliga egenskaperna
kan bli destruktivt. Att vara smart utan "själ och hjärta" är inte något som ger en bättre värld precis. Både insikt,
intuition, instinkt och god intenton behövs förstås...Läskunnighet, skrivkunnighet, möjlighet till studier, är i dagens värld
en viktig del av bekämpandet av förtryck och vidskepligheter runt om i världen.)
Men vad jag ville säga med det ovanstående, är att ju mer man utvecklar intuitionen och instinkten, desto mer
har man faktiskt även sig själv som lärare och vägvisare. Den inre rösten och det inre medvetandet som jag personligen anser
är betydligt större och visare än vad många anar. Det är inget övernaturligt med det alls. Det är bara naturliga egenskaper
som glömts eller förträngts. Att förtränga sådant gör oss mer lättstyrda, lättlurade, rädda och i behov av "räddning"
utifrån eller i behov av att trösta oss och dämpa eller fylla den tomhet många upplever när de utan att veta det kanske
alltid haft portarna inåt stängda.
Andra djur, ja till och med växter är också underbara lärare (!). Så utöver ett teoretiskt inhämtande av kunskaper
är jag mycket intresserad av att praktisera metoder som öppnar "inre portar"; jag betecknar de framförallt som "shamanska"
(not 1)metoder. Det rör sådant som vissa former av meditation och gamla jordnära andliga metoder som såkallad utesittning,
"storytelling" mm.
Att uppöva alla sinnena och finslipa dom är också något man har stor nytta av för att öka kunskapen om hur Naturen
och därmed vi själva fungerar.
Sinnenas uppväckande handlar mycket om att bejaka förmågan att njuta av livet här och nu utifrån de förutsättningar
och omständigheter man har. Jag tycker därför mycket om att använda örter och växter på alla möjliga inspirerande sätt; i
god mat och dryck, i konst och skapande och inte minst för att göra härliga egna 100% naturliga produkter. Allt sådant tar
vi upp i kursen också.
Du är varmt välkommen att delta i kursen. Som jag nämnt förut på denna hemsida, krävs ingen särskild tro
eller religion eller något liknande. Själv är jag pantheist, vilket innebär att jag tror att det gudomliga och heliga
snarare är något som finns i alla livsformer och inga andefigurer med makt över våra liv! Men har du själv en tro på gudar
eller gudinnor på annat sätt så är det inga som helst problem. Det enda jag uppmuntrar till är att ens tro - oavsett vilken
religion eller ickereligiös ideologi det är - ska föra en närmare naturen och inte längre bort ifrån.
För Naturens magi är verklig och stärkande. För oss alla!
Väl mött!
Marie Morgana
Fil kand i religionshistoria med folklivsforskning, diplomerad hälsorådgivare, samt någon slags ständig lärling
i naturens tjänst och fri forskare, måhända också en aning skogstokig, i ordets rätta bemärkelse då förstås;-)
